Släpp dig själv fri!

Vilka är vi när vi känner oss som minst och svagast?
Livet har en förmåga att då och då låta oss ta reda på svaret på det frågan. Ibland känns det nämligen mest som om vi kastas runt, likt ett fallet löv i höstens mäktiga vindar.

Det är då det gäller att ha förberett sig väl. Att ha byggt upp fokus och momentum så att man ändå kan hålla riktningen, trots att det känns som om att allt bara går emot en. För annars är det lätt hänt att vi bara upprepar gamla negativa mönster och får återvända till någon sorts utgångspunkt: ”Är jag här igen? Jag som trodde att jag hade växt ifrån detta.”.

Förändring, och framför allt förbättring tar lång tid att cementera. Bara för att man låter bli att tröstäta godis en gång betyder inte att man har gjort det till en vana. Nej det tar att man gång på gång avstår innan man liksom får upp farten. Annars är det lätt hänt att man står där i affären igen, framför lösgodishyllan. 
Nu ska vi förlåta oss själva och vara förstående inför våra svagheter. Samtidigt ska vi inte göra detta till en ursäkt, utan hela tiden sträva framåt.

Ibland kan det vara så att vi behöver prata med en utomstående för att komma vidare. Till exempel genom samtalsterapi i Höör.
Visst är det viktigt att prata med nära och kära om ens inre värld – samtidigt kan det ibland behövas att man får tala ut med en objektiv part. Speciellt om denna är skolad inom att just samtala och vägleda. 

Först då kan vi verkligen se hur vi upprepar dessa gamla negativa mönster. 
Först då kan vi ta oss vidare och se livet ur nya perspektiv.

Vi är alla värda att må bra och leva ut vår fulla potential.
Även så just Du.